1972–1997

HIFK 1972–1997: Jämna framgångar och utveckling i många IFK-grenar

HIFK, som vann sitt första FM-guld i ishockey år 1969, visade att man definitivt kommit för att stanna på toppnivå i ishockey. Två raka mästerskap efterföljdes av några år bredvid vinnarpodiet på prispallen i form av brons 1971 och 1972 samt silver 1973, innan det åter blev guld våren 1974. På den tiden avgjordes mästerskapet fortfarande på basen av grundserien, vilket just denna vår avgjordes på ett triumferande sätt för HIFK: seger över Jokerit i den nästsista serieomgången. Efter guldet blev det ännu silvermedaljer våren 1975.

Samtidigt som HIFK i ishockey hade kommit för att stanna på den nationella toppen var föreningens tidigare framgångsgren fotbollen i sin tur på väg mot en flera decennier lång ökenvandring i de lägre serierna. Efter två raka år med medaljer var De Stjärnprydda fast beslutna att vinna föreningshistoriens åttonde FM-guld sommaren 1972, men så blev dessvärre inte fallet. Till mångas stora förvåning föll laget nämligen helt och hållet ur mästerskapsserien vid säsongens slut.

Nedflyttningen efterföljdes så småningom av en total kollaps då HIFK:s herrlag i fotboll som lägst spelade i division 4 i början av 1980-talet. Som en liten tröst till nedflyttningen kan man lyfta fram föreningens nygrundade damlag, som genast efter grundandet år 1971 tog FM-silver i fotboll ett år senare.

Första mästerskapet på över 30 år i bandy

I bandysammanhang minns HIFK-gemenskapen 1970-talet som en ljus period, som förde med sig föreningens första bandyguld sedan krigsåren. Prestationen kan betraktas som riktigt bra med tanke på att flertalet milda vintrar i södra Finland under 70-talet onekligen skapade en utmanande funktionsmiljö för bandyn. Precis som i till exempel ishockeyns fall gav den tidsenliga utvecklingen med bättre faciliteter även bandyn ett lyft då en ny konstisbana öppnades i Åggelby i slutet av 1970-talet.

HIFK blev åter finska mästare i bandy våren 1978 och vann dessutom två silver och två brons innan 80-talets början. Medaljer kammades in i jämn takt även under det nya decenniet: först fyra silver och två brons, innan det åter var dags för guld säsongen 1987–88. Av naturliga skäl blev lagets stomme yngre på 1990-talet, vilket även ledde till en guldpaus på tio år.

Fest i både handboll och friidrott på 1970-talet

Idrottsanläggningarnas utveckling samt idrottens väg mot ett allt proffsigare håll lämnade även sitt spår i historian för HIFK:s handbollsverksamhet. I början av grenens historia i Finland spelade man ofta utomhus, men så småningom blev handbollen allt starkare en inomhusgren. Vid 1960-talets början flyttade HIFK till det nya Idrottshuset i Berghäll, där man fortfarande i dag spelar hemmamatcher i handboll.

Den hittills allra mest framgångsrika perioden i HIFK:s herrhandbollshistoria ägde rum vid just denna tidsperiod. Ända sedan invigningen av Idrottshuset fram till slutet av 1970-talet missade man semifinalskedet endast två gånger. På 70-talet blev det tre guld, fyra silver och ett brons medan 80-talet förde med sig fem medaljer. Från och med 90-talet har HIFK:s handbollsherrar huvudsakligen hållit till i mittenskiktet i FM-serien.

I damhandbollen blev den här tiden inte riktigt lika framgångsrik som de första decennierna, eftersom det blev fyra guld, tio silver och fyra brons under den fjärde 25-årsperioden i HIFK:s historia.

De största namnen inom friidrotten på 1970-talet var det framgångsrika herrskapet Rune och Nina Holmén. Rune vann 5000 meter i Kalevaspelen 1971 och började sedermera träna sin blivande hustru. Nina blev Finlands alla tiders första kvinnliga Europamästare i friidrott med sin seger på 3000 meter i OS i Rom år 1974. Segertiden 8.55,10 kvarstod som finländskt rekord i nästan tio år.

Bowlingen firar jämna år, framgångar i rinkbandy

Bowlingsektionen firade sitt 50-årsjubileum år 1973 genom att vinna sin egen serie, vilket innebar steget upp till mästerskapsserien. I samband med festligheterna ordnade bowlingen festtävlingar i den nya bowlinghallen i Tali, där IFK:s bowlingverksamhet ännu i dag har sitt högkvarter.

Vid tiden för IFK:s 80-årsjubileum tog rinkbandyn sitt första FM-guld, som inledde en tidsperiod på fyra raka guld. Det blev även guld i rinkbandy åren 1984 och 1987.

I IFK:s orienteringssektion, som huvudsakligen hade nått framgångar i de äldsta åldersklasserna, började verksamheten däremot så småningom avta, då många aktiva orienterare i huvudstadsregionen valde att grunda en ny orienteringsförening i Grankulla. Den nya föreningen fick namnet OK-77 och fick även flera medlemmar från IFK. Den aktiva orienteringsverksamheten i IFK avslutades år 1994 – samma år som föreningens innebandyverksamhet inleddes.

Källor:

Björkman, Ingmar: Idrottsföreningen Kamraterna r.f. – 100 år för Finlands idrott/100 vuotta Suomen urheilun hyväksi, 1897–1997 (1997)

hifkfriidrott.fi/sv/foreningen/historik/

hifkfotboll.fi/seura

hifk.fi/historia/

Historiska Europamästaren med det sagolikt vackra steget – Nina Holmén bars fram av Virén, besökte Kekkonen och slutade tidigt: ”Jag tröttnade på det livet”, https://svenska.yle.fi/a/7-1463973